För många år sedan jobbade jag med arbetslösa ungdomar. Jag hade via kontakter fått tag i Per och han skulle komma och prata om framträdande.
När han kom hade han en JÄTTE stor (den största jag har sett) bok med sig. Alla satte sig och Per slog upp boken och började läsa. Rätt som det var slog han igen boken med ett brak och alla hoppade högt.
- Nej sånt här är jag inte så bra på, men jag kan berätta hur jag blev den jag blev.
Sen började han berätta i 2 timmar hela sin historia. Det var timmar som var helt fängslande. Vi skrattade, vi blev rörda om vart annat. Per var precis så som vi har sett honom i TV.
Per hade sån distans till sig själv och allt tokigt han har gjort. Jag är glad att jag har fått vara med om det och önskar att flera får ta del av dessa underbara historeri på något sätt.
Jag tänker på hans barn i denna fruktasvärda stund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar